Efter slaget vid Oravais drog sig den svenska armén vidare norrut genom Finland upp mot Uleåborg. Den 19 november 1808 undertecknades ett krigsstillestånd i Olkijoki i vilket det bestämdes att den svenska armén skulle utrymma Finland och dra sig tillbaka till andra sidan Kemi älv. Denna vapenvila skulle enligt avtalet räcka till den 12 januari 1809.
Striderna vid Sävar och Ratan den 19-20 september 1809 är de hittills sista inom det nuvarande Sveriges gränser. Kriget mot Ryssland som hade pågått sedan februari 1808 hade utvecklats katastrofalt för Sverige. Finland var ockuperat och fredsförhandlingarna med Ryssland var redan igång i Fredrikshamn.
För att vinna fördelar i de pågående förhandlingarna bestämde sig den svenska krigsledningen för att försöka besegra den ryska armékår som stod i Umeåtrakten i Västerbotten. En svensk expeditionsstyrka som utgjorde rikets sista reserver landsteg vid Ratan norr om Umeå den 17 augusti 1809. När den svenska kåren marscherade söderut träffade den på ryssarna vid Sävar och ett av krigets blodigaste slag utkämpades. Striderna fortsatte vid Ratan dagen efter.
-från historia.nu
Sammanställning av vad som berättades vid 200-årsminnet som högtidlighölls sommaren 2009
Slaget vid Sävar utspelades den 19 augusti 1809. Det var det sista större slaget under finska kriget och brukar kallas för det sista slaget på svensk mark, även om slaget vid Piteå ägde rum några dagar senare...
Slaget vid Sävar utspelades den 19 augusti 1809 och var det sista slaget under Finska kriget och därmed det hittills sista slaget på svensk mark.